Sista delen av Sagoskogsberättelsen

Mina elever i årskurs 3 önskade att vi fortsätter med Sagoskogsberättelsen på trean, vilket vi även gjorde. Vilka fantasifulla berättelser de hittade på! Speciellt slutet var väldigt fint <3 Den som vill läsa berättelserna hittar dem här:

Sagoskogen, del 3

Click to read this book, made with Book Creator

https://read.bookcreator.com

Som lärare reflekterar man ofta över sin undervisning och sina metoder. Arbetet med Sagoskogsberättelserna lyckades över alla mina förväntningar. Eleverna engagerade sig fint som grupp när vi skulle hitta på berättelserna tillsammans. Så här i efterskott funderar jag på för- och nackdelar med metoden. Här kommer några:

Fördelar

- Eleverna lär sig att se en struktur (röda tråden) i berättelser eftersom vi varje vecka hittat på en eller två berättelser tillsammans. Detta leder till att eleverna har lättare att hitta på sina egna berättelser.

- Berättelserna väcker elevernas nyfikenhet och kreativitet. Här är frågorna som läraren ställer om berättelsen ytterst viktiga. Man ska försöka berika texten med olika adjektiv som eleverna hittar på, t.ex. "Hur såg slottet ut?" "Hur kändes luften när de kom till skogsgläntan?" osv. Att få med både magi och spänning håller elevernas intresse vid liv.

- Eleverna övar sig att lyssna på varandra.

- Enkelt att differentiera läsläxan.

- Elevernas delaktighet ökar.

- Man får in elevdemokrati när man ibland röstar mellan olika förslag som eleverna haft.

- Berättelserna kan fungera som en röd tråd för de olika temana man jobbar med under året, ifall man lyckas vinkla dem så att de knyts ihop med det man annars jobbar med.


Nackdelar

- Kräver tid av läraren att planera vilka delar av texten blir läxa och hurdana frågor man ska hitta på till texten.

- Ibland kan åsikterna om hur berättelsen ska fortsätta gå i sär bland eleverna, men ofta går meningsskiljaktigheterna att lösa t.ex. genom att man tar med det andra förslaget senare i berättelsen.

- Kopieringskostnader för skolan då alla elever får en ny text varje vecka :)

Torsdagsberättelsen

I januari var det dags för en till läsläxa i veckan, en längre berättelse som vi skriver vidare på varje vecka. Det känns viktigt att satsa mycket på berättande och sagoskrivande och därför har vi använt lektionstid till att skriva även de långa berättelserna tillsammans. Min förhoppning är att eleverna via den här metoden ska inse att vem som helst kan hitta på en berättelse och att det inte finns något som är "rätt" eller "fel", utan att alla förslag är välkomna och kan föra sagan vidare.

De två första sagorna hittade jag på tillsammans med min sexåring, men efter det har vi, då det bara varit praktiskt möjligt, skrivit texterna under lektionstid. Torsdagsberättelserna är mycket friare till formen än måndagsberättelserna. Först funderar vi var förra veckans text slutade och sedan på vad som skall hända till följande.

Eleverna kommer med förslag på hur sagan ska fortsätta och jag skriver ner den medan de berättar. Det måste sägas att eleverna har en helt otrolig fantasi! Ett exempel: I en berättelse hade citronfjärilen/enhörningen Cissi och zebran Zucchini fått veta att en istid ska komma och att djuren i Sagoskogen måste fly. Då ställde en elev frågan: "Hur ska det gå med alla vattendjur?" En annan elev kom med ett blixtsnabbt svar: "Jag vet! Jultomten har ju en massa tomtenissar och de kan ju bygga ett akvarium åt vattendjuren!" "Ja, och sedan kan mammuten Morris bära akvariet", fortsatte en annan elev.

Till torsdagsberättelserna finns det två alternativa läsläxor, den fetstilta texten eller hela texten. Eleverna har hört den färdiga berättelsen redan i skolan, så de som väljer att läsa de fetstilta meningarna "missar" ändå inte något. Jag vet att många läser läxan tillsammans med förälder så att barnet läser den fetstilta texten och föräldern resten, vilket ju är jätte bra. Och det lär också finnas syskon som vill höra hur berättelsen fortsätter... Det är en självklarhet att torsdagsberättelserna alltid slutar på ett spännande ställe, så att man bara måste få veta hur det går sedan!

Här två exempel på torsdagsberättelser:

Det här var kanske vår fjärde torsdagsberättelse. När vi hittar på berättelsen
ställer jag ofta sådana tilläggsfrågor som hjälper eleverna att hitta på adjektiv:
Hur såg trollkarlens slott ut? Hur kändes stenväggen?

Lite spänning ska det vara...

En nackdel med den här metoden är att vi inte har fina illustrationer till texterna som traditionella läseböcker ofta har. Samtidigt tror jag fullt och fast att eleverna har lättare att se s.k. inre bilder när de är aktiva i själva skapandet av berättelserna. De inre bilderna är väldigt viktiga för att man ska kunna leva sig in i en berättelse och bli inspirerad av den. Läsambassadören Katarina von Numers-Ekman har skrivit en fin bloggtext om hur man kan jobba med inre bilder.

Som bloggens underrubrik antyder har vi jobbat vidare med våra berättelser i bl.a. bildkonst och miljö- och naturkunskap och skapat temahelheter. Följande inlägg handlar om våra temahelheter och hur vi knutit ihop dem med Sagoskogens berättelser. 

Måndagsberättelsen

Varje måndag har vi jobbat med veckans bokstav. Dagen har börjat med att eleverna tillsammans fått hitta på en egen berättelse till veckans djur/varelse. Den berättelsen har alltid följt samma struktur. Jag har exempelvis kunnat ställa följande frågor:

- Hur gammal är draken Draco?

- Var bor han?

- Vem är hans granne?

- Vad tycker han om att äta?

- Vad tycker han om att dricka?

- Vad tycker han om att göra?

- Vem är hans kompis?

Beroende på vad eleverna svarat har det ibland ställts tilläggsfrågor. Samtidigt som de kommit med förslag har jag skrivit ner berättelsen. Efter det har de jobbat i sina Trulleböcker med skrivuppgifter samtidigt som jag skrivit differentierade läsläxor till texten. (I den här sista perioden har jag lyckligtvis en håltimme på måndagar så jag hinner skriva texten färdig i lugn och ro.)

I början var det ofta en handfull elever som kom med förslag och svar på frågorna. Det har varit härligt att följa med elevernas utveckling på den här punkten. Ju längre vi har använt metoden, desto lättare har det blivit för "nya" elever att komma med i skapandet av en ny berättelse. Förra veckan, då vi skrev om Chef Dominic, var en riktig succévecka - fyra elever som hittills "enbart" lyssnat och följt aktivt med under berättelseskrivandet räckte nu upp handen och ville säga sina förslag. Några föräldrar har nämnt att deras barn brukar berätta hemma vilken del av berättelsen de hittat på. Vikten av att känna att man "äger" sin berättelse/läsläxa hade jag inte riktigt kunnat räkna med när vi började arbetet. 

Den färdiga texten har eleverna sedan limmat in i sitt läshäfte och läst som läxa till följande dag. I början av läsåret skulle alla välja minst en läxa, senare två läxor och nu igen bara en, eftersom texterna blivit längre. De fick helt själv välja vilken av läxorna de läser, eftersom jag inte ville säga åt eleverna på vilken "nivå" de ska öva. Det var glädjande att se att många ofta valde att öva en extra läxa eller att en del valt en svårare läxa än vad jag skulle ha valt åt dem. Läxan skulle de sedan läsa högt för en vuxen där hemma och om de ville fick de också gärna skicka läxan till mig via WhatsApp. 

En av de helt första berättelserna som vi skrev tillsammans. 

I början funderade jag också på att spara papper och ge läsläxan digitalt, men eftersom det kan kännas lättare att läsa en text från ett papper än från en skärm, så valde vi pappersversionen. Dessutom vill en del elever följa läsningen med fingret och det blir knepigt på smarttelefoner och pekplattor då skärmen "flyttar på sig".

Strax innan sportlovet flyttade Draco in i Sagoskogen. Läxornas svårighetsgrad,
speciellt läxa 1 och 2, har stegvis ökat. För dem som vill ha extra utmaningar finns
"Fundera"-, "Fantisera"- eller "Ta reda på"-frågor. 

Jag har ofta hört att nybörjarna ska få läsläxor varje dag, så att eleverna får träna sin läsning kontinuerligt. Så har jag gjort med mina tidigare klasser - en sida varje vardag från Olas, Elsas eller Leos bok. Men nu när vi på alla tänkbara sätt försöker skapa läslust i klassen så kändes läsläxa varje dag som något som kanske inte gynnar den målsättningen. Små ettor är ofta jätte trötta efter en intensiv skoldag, så jag har annars också valt att minska på läxmängden jämfört med tidigare år och klasser. Dessutom hade vi inte möjlighet att hitta på nya berättelser varje dag. Så jag bröt mot det jag tidigare trott på och gav endast en läsläxa per vecka under tiden augusti-december. Samtidigt jobbade vi med lästräning på olika sätt under skoldagarna, så jag visste ju att alla övar läsning trots att de inte får läsläxor varje dag.

Vår senaste text om Chef Dominic. Det känns jätte bra att kunna "justera" läsläxorna
precis enligt klassens behov - när läsfärdigheterna ökar kan läxorna göras lite mer krävande

I januari började vi skriva en längre berättelse på onsdagar eller torsdagar som eleverna sedan fick till hemläxa. Följande inlägg handlar om torsdagsberättelserna.